tisdag 30 november 2010

Replik på


Europas ny uppgift


Krigsherrens tal på Utrikespolitiska Institutet

i Stockholm 2010.11.23

<http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/63/51/6a3e50cd.pdf>


Det talade ordet gäller



Arbetarpolitiska institutet - Arbetarklassen nya uppgift


Välkommen till dödsmässan över kapitalismen.


Nationalstaten växte fram på femtonhundratalet för att värna den härskande klassen. Adelsväldet med kungar, furstar och kejsare i spetsen. Medlen var att sätta upp gränser, reglera handelen, inrikes som utrikes. Lägga beslag på råvarorna. Att tvinga folk till soldater i deras arméer. Att mer reglerat förslava folket. Livegenskap. Att ta upp skatt och tull. Att organisera inrikes- och utrikesspionaget. Där fick den ännu svaga kyrkan en roll. Med tukt och förmanade. Folket fick försaka och lida. Sverige låg nordost om dagens gränser.

Hundra år senare stod en stor strid, trettioåriga kriget (1618 - 1648), i europa mellan stater som stödde den katolska eller reformistiska kyrkan, av politiska och ekonomiska skäl. Dagens borgarbrackor ser det som en historisk grund till det kapitalistiska EU-projektet.

Med tiden blev nationalstaten för trång. Kapitalismen börja ändra form från jordägande och handel till att kapitalisterna blev ägare till produktionsmedlen.

På sjuttonhundratalet växte en borgarklass fram. En klass som var beroende av kapitalisterna, en klass som såg lantadelen som en reaktionär och konservativ kvarleva.

Under adertonhundratalet växte industrialiseringen och arbetarklassen fram. Kravet på fred, frihet, jämlikhet, bröd, solidaritet och gemenskap grundades. Arbetarklassen mål var ett välfärdssamhälle. Men kapitalisterna och deras hantlangare stretar emot. Kapitalisternas mål var världsherraväldet. Banditerna ville inte dela med sej.

Nittonhundratalet blev ännu värre med globala krig. Atlantpakten/NATO bildades för att befästa motsättningarna. Senare också EU-projektet. Under demokratiska former hade utvecklingen nått mycket längre. Fortfarande var produktionsresultatet förbehållet ett fåtal.

Alliansfri under fred och neutral under krig, har bara varit en floskla för kapitalisterna och deras hantlangare. Vapenproduktionen är en viktig del av kapitalismen.

Tjugohundratalet äger förhoppningen att vi en gång för alla kan bli av med vålds- och privilegiesamhället.


Kapitalisterna formera sej med förpliktelser att värna andra kapitalister i andra länder under EUs och NATOs flagg. Med WTO, världsbanken och valutafonden som vapen.

Kapitalisterna och deras hantlangare bryter mot allmänt accepterade mänskliga fri- och rättigheter, mot ingångna avtal, mot stiftade grundlagar och lagar, mot överenskomna regler för att hävda sej på arbetarklassens bekostnad. Ingenting är heligt på mammons altare. Djur, växter och mycket annat utrotas. Man får bästa betalt för det sista exemplaret.

Hela kapitalismens existens bygger på krig, kris, utrotning, överexploatering, relativ överproduktion och överspekulation. Total hämningslöshet. Offeren är ofantliga.

Folkens vilja får inte sätta hinder i vägen. Röstar folket fel får dom rösta om igen och igen och igen tills dom röstar rätt enligt kapitalisterna och deras handgångne män. Eller inte rösta alls.


Kapitalismen, koloniseringen, globaliseringen, marknaden är död. Marken är röd. Hoppas det växer något gott ur myllan. Men det krävs arbete och verktyg, det krävs organiserad kamp, organiserat motstånd för att nå dit. Men det är svårt när kapitalisterna har kontrollen över åsikterna med sitt privatägda media och över media i allmänhetens tjänst.

Kapitalisterna vill integrera stater i deras totala maktbegär. Med krav på total kontroll över råvarorna och ägarna till arbetskraften. Folken ska vara rättslös förbrukningsvara. Allt ska kommersialiseras och prostitueras. Dom ständiga krigen och kriserna får folken betala.

Kapitalisterna förvägrar folken deras frihet. Kapitalisterna striden mot folken och deras frihet. Kapitalisterna privilegier förutsätter folkens ofrihet. Kapitalisterna med deras kontrollen över staten, våldsmakten, kan undertrycka folken. Därför måste folken ta makten över staten. Ställa krigsherrarna till svars.

EU-projektets visioner är bara trams. EU-projektet är dödfött. Som en valuta men med egen politik i varje delstat. Där delstaterna har en gemensam ECB-ränta och särskilda skuldräntor på beloppen som skall täcka delstaternas budgetunderskott och statsskuld. EU-projektet är en dyrköpt erfarenhet. EU-projektet var ett misslyckande innan det bildades. En falsk illusion. Bara idioter kunde sen någon nytta med det. Ett odemokratiskt projekt. Ett överstatligt projekt i kapitalisternas tjänst. EU-projektet är ett räddningsprogram för kapitalisterna.

Efter SUs implosion (1989 - 1991) gick politiken och ekonomin åt höger. Rädslan för socialismen försvann hos kapitalisterna och deras skarprättare.

Kapitalisterna vill både kunna förebygga och utnyttja kommande kriser och elände till egen fördel. Men det är en omöjlighet, motsägelsefullt. Kapitalismen är ju krisen. Dårskapen är i accelererande. NATO har tagit FNs roll. Kapitalisterna lovar runt men håller tunt. Kapitalisterna är rädda för folken, för organiserat motstånd och kallar det för terrorism. Kapitalisterna skriker efter säkerhet. Kapitalisterna krav på säkerhet kostar folken dess frihet. Kapitalisterna gapar om äganderätt. Om legaliserat häleri. Om evigt företräde.

Kapitalisternas strategi och taktik är vår död.


I början av juni, och efter riksdagsvalet, i slutet av november 2010 tog riksdagen beslut om grundlagsändring att ”Sverige är medlem i EU-projektet” som styrs från Bryssel, vilket strider mot det som också står i grundlagen att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Man kan inte ha både och. Det måste vara antingen eller. Diktatur styrd från utlandet eller demokrati. Etablissemanget är ruttet. Grundlagsfrågan tystades i debatten.

Under en stor del av 1900-talet stod det i vår grundlag att ”konungen äger att allena styra riket”. Sen blev det folket, nu är det ett kapitalistiskt överstatligt projekt. EU-projektet får makt över vår finanspolitik med möjlighet att straffa oss med böter om vi inte försämrar välfärdssystemet som kapitalisterna kräver. EU-projektet kör över svensk arbetsrätt och svenska kollektivavtal. Det skapar inget förtroende.

Bankerna spekulerar och lånar ut över sina tillgångar. Direktörerna har orimlig lön, bonus och andra förmåner långt över sin förmåga. Staterna garantera insättningarna som direktörerna har försnillat. Som folket sen får betala med lägre lön och pension, sämre sjukvårs, omsorg och skola. För staten garanterar inte folket någonting. Invånarna får leva på nåder av andras godtycke. Anarki och kaos. Kris i politiken leder till kris i ekonomin leder till kris i politiken. Kriserna privatiserar politiken.

Det är ett enkelt och riskfritt sätt att berika sej på andras bekostnad. Kriserna är en affärsmetod. Man blir lättare rik om man äger en bank än om man rånar en bank.

Direktörerna drar igång en kris som staten betalar med att folket får lämna arbete och hem, blir fattiga och börjar svälta, blir ställda utan rättigheter och möjligheter. Direktörerna får aldrig betala tillbaka sin ersättning eller privilegier.


För fyra decennier sen var det aktuellt att förstatliga bankerna. Tyvärr så blev det inte så. Tvärtom så privatiseras mer och mer av det offentliga. Utveckling har blivit avveckling. Samhället håller på att raseras. Kapitalismen är ett skräckscenario. Vi kan inte har en överklass som verkar i lönn. Misshushållningen har tagit över politiken. Ett öppet samhället skulle ta död på dom som övervärderar sej själv.

Det vi ser nu är en konflikt mellan politiska och ekonomiska makthavare och folket. Klasskamp. Frågan är när folket ska få nock. Frågan är när vi ska nå Demokrati och Fred.


Alla borgerliga partiers dröm är Det samlande partiet som förtrycker dom fattiga och gynnar dom rika. En kapitalistisk enpartistat. Där alla ska veta sin plats.


onsdag 24 november 2010