Det är alltid den rådande korporatismen (staten och kapitalet - skurkarna och banditerna) som drar ingång en massa kriser, krig och konflikter i ett, tycks det, evigt intrigspel. Det leder alltid till ett blodbad i dom imperialistiska staternas regi. Det är frågan om en ständig terrorism
Imperialismen är som bekant kapitalismens högsta stadium
Det är mer profitabelt att mörda, döda, stjäla och plundra på andras bekostnad än att itka ärlig handel
Det viktigaste för alla ärliga och medvetna mänskor är kampen mot korporatismen
Det är alla ärliga och medvetna mänskors skyldighet att med alla till buds stående medel förhindra krig
Om krig skulle utbryta är det en plikt att kämpa emot kriget och udnyttja krisen som kriget framkallar för att välta kapitalistklassen för tid och evighet
Det finns ingen lojalitet till motståndarna udan det blir frågan om förräderi, överlöperi, spioneri, angiveri och prostitution
Det finns inget fosterlandsförsvar
Det råder bara klasskamp
Det går inte att bryta mot disciplinen eller principerna, mot medlemskapen eller kamratskapen, mot ärlighet och medvetandet, mot internationalismen för då imploderar arbetarklassen
Levebrödet är klassbundet
Splittra motståndarna eller splittras själv
Sen så sitter polemarcherna i dom fina salongerna och skryter över om hur många som dog på slagfälten, hur många dom via plikt och hot tvingade att dö för deras sak, mot sina egna intressen och viljor
Värnplikten gäller klassen
Liberalismen är en irrlära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar