Vem vill betala för eländet

Vem vill läsa dagsgamla utvalda och tillrättalagda nyheter i den lokala tidningen 

Vem vill läsa dom okunniga, inskränkta och hånfulla ledarsidorna. Redigerade av enögda duktiga idioter 

Vem vill läsa etablissemangets opinionsyttringar, lögner och propaganda 

Vem vill läsa en massa inskränkta och tramsiga krönikörer 

Vem orkar med den trendriktiga svamelskan, det mer eller mindre obegripliga nyliberala språget. Etablissemanget förvränger språget i försög att dölja sanningen 

Vem vill läsa utvalda och tillrättalagda insändare 

Vem vill läsa börsnoteringarna 

Vem vill läsa om gudstjänster 

Vem vill läsa om borgarskapets historielösa, inskränkta och fördummande traditioner. Vem vill fira jul och midsommar på fel dag 

Vem är intresserad av sportsidorna. Behöver samhället elitidrott 

Vem vill bara läsa en lokala monopolblaska. Var finns alternativet och mångfalden 

Det är kris inom tidningsvärlden. Antingen så köper den ene blaskan upp den andre eller tvärtom. Det är två förlorare som förenas. Personalen minskas med ¼ - ⅓ i omgångar. Inom ett decennium finns det färre blaskor än ena handens fingrar. Upplagorna kommer i lokala editioner från ett fåtal redaktioner. Det enda som skiljer är namnet, inte innehållet 

Vi ser ett mediamonopol som håller på att dö 

Inom kapitalismen pågår en ständig koncentration och centralisering. Makten och pengarna samlas i ett fåtal händer. Det lokala slås ut för det centrala och koncentrerade. Allt ödeläggs för det inhägnade områdets välmående 

Tidningshusen retar sej på licensavgiften för tv-apparatsinnehav som dom ser som en statlig subvention, som en subventionerad konkurrent. När det i själva verket är en avgift som kontrolleras av en stiftelse och ligger utanför statsbudgeten 

Tidningsbranschen kan varken leva eller överleva udan oliga former av stöd 

Mediaindustrin som inte klarar av att behålla läsare eller hänga med i den tekniska utvecklingen, som inte orkar hänga med i den kvalitativa och kvantitativa utvecklingen, kommer djupare och djupare in i en kris. Den är inte ny, den har hållit på i ett par tre decennier, men den är i accelererande 

Även mediaföretag som följer med i den tekniska utveckling (så då kan inte det vara problemet) tappar förmågan att behålla läsarna, konsumenterna  och annonsörerna 

Grävande och granskande journalister som bara krafsar på ytan (skandaljournalistik) och inte ifrågasätter själva systemet tröttnar folk fort på 

Tidningsmedia och systemet lever i symbios, där tidningsägarna, företagarna, annonsörerna, politikerna och byråkraterna är privatekonomiskt beroende av varandra. I en blandning av bestickning, mutor, korruption, åsikts- och vänskapskorruption. Där är det hej, du och broder som gäller 

Privatmedia (som är beroende av men inte nöjda med presstödet), som är motståndare till publik media och licensavgiften, vill ha del av en eventuell mediaavgift/mediaskatt för sin överlevnads skull 

Den tekniska udvecklingen har sprungit förbi papperstidningen. Publiceringen får ske via nätet, men problemet blir att ytterst få är intresserade av eller har råd att betala för eländet 

Några ser tidningsdöden som en farsot, andra ser det som en befrielse, när den lokala monopolmögblaskan försvinner 

Journalisterna får lära sej mer om fas 3 

2008 läste ~¾ av invånarna någon morgontidning på papper och via nätet. 2014 hade det sjunkit till ~½ av invånarna 

Monopolmögmedia är samhällsbärande och samhällsbevarande men knappast samhällsbevakande 

Liberalismen är en irrlära