Arbetarrörelsen kämpade främst för åtta timmats arbetsdag, åtta timmars vila och åtta timmars fritid, en riktig lön och allmän rösträtt för ett och ett kvarts sekel sen
Den första kraftansamlingen kom 1890.05.01
Arbetarklassen kämpade för en dräglig arbetsdag, en dräglig lön och rösträtt
Folk arbetade mellan 12 - 18 timmar om dygnet till en usel betalning
Det blev bara för mycket
Folk slet ud sej i förtid och fick ingen tid till förkovran och ett socialt liv
Argument för en kortare arbetsdag var att fler skulle få ett arbete
Argument mot en kortare arbetsdag var att kapitalisterna skulle köpa in maskiner som skulle öka produktiviteten istället för att anställa fler
Om man använder bägge argumenten rätt kan vi införa sex timmars arbetsdag med en gång
Idag
Denna gången dock udan några undantag
För detta krävs både en parlamentarisk som udomparlamentarisk internationell kamp
Att störa men helst förstöra och störta kapitalismen är medlet
Att socialisera produktionsmedlen är målet
Konservativa/liberalerna är i behov av en arbetsmarknad i försög att hålla priset på arbetskraft nere med hjälp av jämviktsarbetslöshet
Samhället är i behov av att all arbetskraft används så effektivt och nyttigt som möjligt
Det råder en grundläggande motsättning mellan kapitalisterna och samhället
8 timmars normalarbetsdag beslöts 1919.08.04 av en urtima riksdag
Vilket då omfattade bara ~16 % av arbetskraften på grund av alla undantag
Vilka var avskaffade först 1954
I samband med massarbetslösheten i slutets av tjugotalet på grund av spekulationskrisen i väst ställdes krav på både sju som sex timmars normalarbetsdag och 40 timmars arbetsuga
Kravet på en kortare normalarbetsdag är en solidarisk handling
Alltså raka motsatsen till en arbetsmarknad som är osolidarisk
1971 blev lördagarna arbetsfria och 1973 infördes 40 timmars arbetsugan
När FNs generalförsamling antog förklaringen om dom mänskliga rättigheterna 1948.12.10 där bland andra artikel 23.1 om att envar har rätt till arbete ingår upphäver det ju arbetstidslagstiftningen och arbetstidsavtalen
Sen 1948.12.10 gäller att envar har rätt till arbete vilket bevisar att kapitalismen inte kan leva med mänskliga rättigheter
Vilket bevisar att kapitalismen är ett brott mot vedertagna mänskliga rättigheter
När artikel 23.1 om att envar har rätt till arbete antogs 1948.12.10 upphörde den lagstadgade åttatimmars arbetsdagen att gälla
Det gäller att fatta
Det gäller att hänga med
Förklaringen om dom mänskliga rättigheterna är ett progressivt antagande
Hur kan konservativa/liberalerna förklara sin vägran att implementera artikel 23.1 om att envar har rätt till arbete
Det är helt tyst i konservativa/liberala media
Vilket bevisar att konservativa/liberalerna fullständigt skiter i allmänt vedertagna mänskliga rättigheter
Konservativa/liberalerna gapar om mänskliga rättigheter i tid som otid, vid alla tänkbar som otänkbara tillfällen
Men det är bara flabben som går
Konservativa/liberalerna har någonting annat i kikaren
En udvidgning av den globala plundringen, skövlingen och förstörelsen
Det är därför det rustas militärt i dessa tider
Konservativa/liberalerna kamp om profiten är i accelererande
Kapitalismen och mänskliga rättigheter repellerar varandra
Så om kapitalisterna/konservativa/liberalerna snackar om mänskliga rättigheter är det med kluven tunga
Staten och kapitalet är invånarnas värsta och största utmaning
Liberalismen är en irrlära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar