Trettioåriga kriget började den andra månaden bagefter det gamla nyåret
Det virvlade runt en massan mög i stormarna som fastnade alltefter tovorna i håret
Rosorna i famnen
Drunknade i hamnen
Vad är det för skillnad på trettio år och livstid
Det är alltid taggarna udåd och ingen fritid
Färgen flagnade kvickt
Begagnad övervikt
Man känner sej förvirrad i tiden
Man känner sej förlorad i rummet
Man känner sej frustrerad av friden
Man har tröttnat på hysteriflummet
Man får täcka sina tankar
Med det som erbjuds och vankar
Elden är slut för länge sen
Rögen har lagt sej som ett sken
Kvävningen börjar som ett slem
Sen kan man bara hälsa hem
Dansen är slut för länge sen
Allt kom i otakt på ett ben
Timmen är sen för länge sen
Dygnet i otakt mån allen
Är det frågan om att överleva
Eller är det frågan om att leva
Är det frågan om att dö i strid
Eller är det frågan om att vila i frid
Är det frågan om att alla ska med
Eller är det en fråga om att leva i fred
Är det frågan om att släppa sej fri
Eller är det en fråga om att se allt förbi
Mer av en förbannelse än en välsignelse
Det eviga samtiden är en förbindelse
Det gäller att hålla ett fast grepp i kurvorna
För att kunna hålla högsta fart på raksträckorna
Det tragiska bränner i ögonen
Tålamodet håller för öronen
Varje hjärtslag i livet är klasskamp
Varje felsteg i livet är dödskramp
Trettioåriga kriget är en ironisk situation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar